Jag var på plats och fick förmånen att lyssna till kloka ungdomar. Mellvin, 19 år, med ADD-diagnos gav rådet till andra ungdomar att hitta det som driver dig, (Inte det som andra tycker eller förväntar sig.) Angelica med Asbergerdiagnos berättade att hon i mellanstadiet och högstadiet nästan inte var i skolan alls. Det tog för mycket kraft. Båda menar att om de inte fått diagnos hade de fortsatt att klanka ner på sig själva. Innan diagnos var skolan bara resultatinriktad. Det var krav från lärare och krav från föräldrar. ”Jag blev sedd som respektlös och lat.” Skolan lär inte ut studieteknik, de har de inte fått vare sig före eller efter diagnos. Ett tidigt stöd innan diagnos skulle ha varit eget schema med kortare dagar, mer tid på prov, mer individanpassat och mer förlåtande! Även Mattias Boeryd med ADHD-diagnos talade om hårda prestationskrav som ett hinder för lärande. Hans pappa Johan, med bipolär diagnos, uppmärksammade de fina orden: ”Jag tror på dig, ta din tid, och kom tillbaka.” Med det menade han: 1. Jag tror på dig och din diagnos. 2. Jag tror på dig och din utveckling. Konferensen modererades också mycket skickligt av tre ungdomar med diagnoser. /Anna-Maria
Här kan du läsa mer om dagen på Quality Hotel Globen, den 10 oktober där ungas psykiska hälsa stod i centrum.