Brittiska lantbrukare söker förklaring, Varför används så lite antibiotika till lantbruksdjur i Sverige?
Maria Lindberg, veterinär på Gård & Djurhälsan höll ett föredrag på Jordbrukskonferensen i Oxford Real Farming Conference UK om uppfödning av djur i Sverige om hur det kan komma sig att användningen av antibiotika är så låg.
Som vi alla vet, så är förklaringen varken den att svenska besättningar är så små att de närmast kan betraktas som hobbybesättningar eller att kylan på våra breddgrader är så svår att bakterierna dör. Sanningen är att branschen tillsammans har arbetat för att utrota och kontrollera sjukdomar. Handeln med levande djur har branschen, efter EU-inträdet, fortsatt att ta ansvar för och minimera risken att få in sjukdomar i våra besättningar. Därigenom har vi ett mycket gott hälsoläge, vilket också avspeglas i hög tillväxt bland slaktgrisar. USA ligger tätt efter men genom att ta genvägar med tillväxtbefrämjande antibiotika och tillväxthormoner.
Sedan 1986 då tillväxtbefrämjande antibiotika blev förbjudet i Sverige, har grisuppfödare fått gå den hårda skolan för att hitta nya uppfödningsformer som passar grisens hälsa. Trots att samma beslut togs 2006 i EU, 20 år efter Sverige, så behandlas majoriteten av alla grisar inom EU rutinmässigt efter avvänjning.
Bland publiken var man bekymrad över att brittiska veterinärer inte visar tecken på ansvar genom att försöka minska användningen. De trodde att förklaringen kunde vara att veterinärerna är beroende av inkomsterna de har från läkemedelsförsäljningen.
Efter god djurvälfärd är kunskapen hos de svenska konsumenterna om det låga antibiotikaavtrycket från svenskt kött avgörande när köttbiten väljs ut i butiken, påstår Maria.
Knorren på grisen är vi rädda om. Den är en symbol för friska grisar i en bra miljö, säger Maria.