Klappa sig själv mer på ryggen (som Fredrik skrev om i förra nyhetsbrevet). Ja just ja! Det ska jag göra mer! Tack för inspirationen!
Kan jag lura mig själv genom mina tankar? Det är en fråga jag får ibland. Jag kan absolut lura mig själv. Men jag har svårt att tycka att någonting tråkigt är roligt. Däremot kan jag allt som oftast hitta någonting underhållande i en förhållandevis tråkig situation.
Om jag ställer mig framför spegeln och ler när jag är ledsen. Ja då ler jag, men min själ gråter. Jag ler när jag är glad, att tvinga fram ett leende blir för mig fel.
Däremot kan jag göra roliga aktiviteter så att jag lockar fram ett leende. Det kan handla om att umgås med min familj, se på en film eller idrotta. Det gör mig glad.
Jag klappar mig själv på ryggen för att hjälpa mig själv fram i livet. Skulle det finnas SM i självkritik skulle jag vara en lovande idrottare. Jag är duktig på att vara kritisk och notera mina brister. Det behöver jag inte träna på, där tävlar jag på hög nivå. Däremot behöver jag träna på att boosta mig själv, att våga tycka om det jag gör och berömma mig själv.
Jag tycker det är svårt, men det går och det fantastiska är att jag blir bättre på det.
/Mikael
