För visst har allt ett slut? Eller?
Svenska hockeyligan (SHL) har ett slut, en vinner, några kvalar och eventuellt byts det ut ett eller två lag till kommande säsong.
Skid-VM i Falun hade ett slut. Spåren får nu i lugn och ro smälta, försvinna och möta vårsolen.
Vasaloppet har ett slut (fast man inte tror det).
För många blir inte slutet som man hoppas på. Idrottaren presterade inte som hen hade tänkt sig, saker och ting fungerade inte som planerat. Ishockeylaget som helt plötsligt är utslagna, säsongen är över, slutet är definitivt.
Men i allt detta, som kan tyckas sorligt, att saker tar slut. Är det inte där motivationen finns?
Att chansen att misslyckas, förlora, åka ur, komma sist, komma först och vinna, finns. Innan slutet är ett faktum är möjligheterna många. Innan det är över vet man inte hur det ska gå, det kan fortfarande gå.
Det gäller att gilla slutet, att trots att det är skrämmande våga utmana sig själv och våga misslyckas och lyckas.
Det här gäller även utanför idrotten och i näringslivet. Att arbeta mot ett tydlig mål. Kanske jobbigt och skrämmande att sätta tydliga mål, men det skapar ett tydligt slut. Nådde vi målet eller inte?
Utifrån detta kan vi bryta ihop, glädjas, utvärdera och komma igen. Starkare än någonsin.
