Varför bör jag exteriörbeskriva min hund?
Vi har sett hur vissa raser med tiden kraftigt ändrat utseende. Processen går smygande vilket gör att man inte märker förändringen utom när man jämför nytagna bilder med bilder på hundar från långt tillbaka.
Vissa förändringstendenser ser vi även på vår ras även om de inte slagit igenom på bredden – ännu. Det blir ju lätt så att det som premieras i utställningsringen är det som avlas på och så förloras den variation som vi har och ska ha inom rasen. Efter tillräckligt lång tid kommer de att se ut som karbonkopior av varandra. Det är tydligt skrivet att ”SKV anser att det är ytterst viktigt att förvalta alla rasens rastypiska attribut och inte förändra eller förädla den, varken exteriört eller mentalt.” För att i tid kunna observera tendenser till förändringar bör minst hälften, helst alla, västgötaspetsar exteriörbeskrivas.
Beskrivningar kan även hjälpa uppfödarna att hitta fler bra kombinationer än om man bara har utställningsresultat eller det man ser att gå efter. Det finns säkert ett betydande antal hundar av championkvalitet som aldrig kommer till en utställning eftersom ägaren inte är intresserad. Kan vi få de hundarna till beskrivning får vi både ett bättre instrument för att utvärdera avelsresultaten och följa utvecklingen inom rasen. Vi kan då i tid undvika att vissa avvikelser från standarden blir ”normala” t.ex. tandbortfall, mjuk päls, för djup bröstkorg/för korta ben och mycket annat.
Det är alltid lättare att stämma i bäcken än i ån – därför bör så många västgötaspetsar som möjligt beskrivas.
Gunnel Alsterbrink
