Carlos Alberto Tévez, född 5 februari 1984 i Buenos Aires och spelar idag fotboll för Juventus.
För er som inte vet vem det är så är han en riktigt bra fotbollsspelare.
Erik Niva är förutom en grym sportjournalist även författare och har skrivit boken ”Utväg-fotboll”. I den boken skriver han om olika dramatiska historier inom fotbollen. En av dessa historier handlar om Carlos Tévez, det är inget extraordinärt men på sidan 40 i boken finns ett citat från Carlos Tévez:
”När jag var liten trodde jag verkligen att min framtid låg i att samla ihop skräp från gatan och försöka sälja det vidare. Hunger och misär... Jag vet hur det är, och jag önskar ingen annan att göra det. När jag ser hur hemlösa knuffar runt sina kundvagnar gör det mig galen-jag vet att det hade kunnat vara jag”
Ödmjukt, fint och realistisk, eller?
Två perspektiv:
1) Det handlar om att tro på sig själv och hela tiden vilja utvecklas, om man bara vill så kommer man att lyckas, den som är uteliggare har inte haft samma vilja som de som har lyckats bättre i livet.
2) Alla föds vi in i världen med olika förutsättningar och vissa av oss får kämpa så in i …. Trots det kanske man inte lyckas, man kämpar och kämpar, uppväxt i slummen i Buenos Aires och har inte det sociala nätverket och får liksom ingen hjälp alls. Då är det tufft.
Det kanske är en blandning av dessa perspektiv men hur som helst är det intressant att problematisera, för motivationen för idrott skiljer sig i vår värld. I många länder handlar det om överlevnad, försörja en familj, ta hand om föräldrar, syskon etc.
Vi tycker det är vackert det Carlos Tevéz säger, att det lika gärna kunde ha varit han. Det får en att fundera. Han kunde ha blivit en uteliggare. Hans framgång kanske beror på hans förmåga att vara medveten om sin mänsklighet.
Spel i Juventus innebär inte automatiskt att han är bättre än oss andra..
