1969-70 var ett torrår med ansträngt läge för tillgång på el. Centrala Driftledningen (CDL) begärde i februari 1970 en reglering av elkraftförbrukningen i landet. Genom riksdagsbeslut den 11.3.1970 trädde dagen därpå i kraft lagen och kungörelsen om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft (SFS 1970:37-38) samt Kungl. Maj:ts instruktion för Staten Elransoneringsnämnd (SFS 1970:39).
Med det skapades Statens Elransoneringsnämnd med uppgift att omhänderha regleringen av elkraftförbrukningen omfattande dels ransonering dels restriktioner.
Redan innan Elransoneringsnämnden officiellt trätt i funktion pågick ett omfattande förberedelsearbete för olika regleringsåtgärder.
För att öka produktionen av el så placerades en till kraftverk ombyggd oljetanker från andra världskriget i Värtan- Stockholm. Flera T-2 tankers (se bild nedan) byggdes om till flytande kraftverk under 60-talet, de kunde då anlända fullastade med eldningsolja (räckte ca 2 år), och producera el. Den som placerades vid Värtan blev kvar i flera år och var främst i drift 69-70.
Samtidigt hände flera viktiga saker. Aroskraft tog Block 3 i drift. Blocket fasades första gången in på elnätet den 20 april 1969 och fick då heta "Amalia". Block 3 kom snart upp i fullast, till och med i överlast. Detta lastläge - 250 MW el - hölls i över ett år. Eftersom det var så viktigt att hålla blocket i drift så blev personal från leverantörerna kvar och hjälpte till så att ingenting skulle störa driften. Utan blocket, som då svarade för 4 % av Sveriges kraftproduktion, hade Sverige drabbats av elransonering.
På bilden ovan tas block 3 i drift, troligen för sista gången 2024.