Att leva mer i samklang med naturen och dess skiftningar
Jag har alltid känt av förändringar, övergångar mellan årstider. Men nu, när jag mer medvetet följer naturens skiftningar och anpassar mig efter den tid som är, känns det lättare. Som om något i mig slutat kämpa emot.
Även vi människor behöver få vila och samla kraft under den mörkare tiden på året – precis som allt annat liv i naturen. Dra oss tillbaka, komma hem till oss själva och skapa utrymme för återhämtning.
För att sedan, i takt med solens återkomst och ljusets långsamma utbredning, ha kraft att expandera igen.
Känna den spirande livskraften vakna.
Öppna oss mot omvärlden. Blomma.
Mörker och ljus.
Natt och dag.
Vila och aktivitet.
Emottagande och givande.
Lika naturligt som ett andetag. Andas ut, och andas in.
Övergångar och mellanrum.
Livets cykler.
Och ibland vet kroppen det vi själva ännu inte förstått.
Jag har insett att vintern är min mest utmanande årstid. Mörkret och kylan får mig att känna mig begränsad och instängd. Många vintrar har jag tänkt att jag skulle vilja gå i ide, dra mig undan. Kanske är det just då – under alla dessa vintrar – som jag gått som mest emot mig själv.
Så för mig handlar det om att möta mig själv och mina behov med mer medkänsla och kärlek. Att vara uppmärksam på mina tankar, mina känslor, min kropp och min energi. Och att justera de förväntningar jag har på mig själv, utifrån det som faktiskt är.
Vi påverkas alla av vår omgivning. Våra förutsättningar förändras med årstiderna. Och kanske behöver vi, liksom naturen, leva våra liv lite mer i takt med den rytm som råder – och med den vi bär inom oss.
