Välkommen till Anhörig- och kunskapscenters nyhetsbrev!

Nr 2 2025

I nyhetsbrevet vill vi belysa teman ur anhörigas perspektiv och ge inblick i anhörigas olika livssituationer. Vi vill också förmedla information om aktuell forskning och insatser till stöd för anhöriga på nationell, regional och lokal nivå.

Anhörigskap handlar om relationer. Att utveckla relationer innebär att kommunicera, att samtala eller på annat sätt visa intresse för den andre. När vi kommunicerar öppet och ärligt kan tillit och förtroende byggas. Men vi behöver också kunna lyssna och läsa av den andres reaktioner och på så sätt visa förståelse och respekt. När sjukdom, funktionsvariation eller beroendeproblematik finns med i bilden, kan kommunikation vara utmanande. Förutsättningar att förstå och ta till sig det som sägs kanske inte finns. Eller så vågar vi inte riktigt ta upp känsliga, men viktiga, samtalsämnen. På Anhörig- och kunskapscenter möter vi många anhöriga som har frågor kring hur de ska kunna nå och samtala med sin närstående. Detta nyhetsbrev handlar därför om viktiga samtal.

När en närstående är allvarligt sjuk, har ett missbruk eller mår psykiskt dåligt påverkas hela familjen – också barnen. Många barn bär på oro, skuld och frågor i det tysta. De märker mer än vi tror. På Anhörig- och kunskapscenter möter vi barn som anhöriga varje dag – och ser tydligt hur samhället brister i att uppmärksamma dem. Många barn lämnas ensamma i svåra livssituationer.
Du som finns nära ett sådant barn behöver inte lösa allt. Det räcker långt att våga se, fråga och lyssna. Att visa att du bryr dig kan vara en vändpunkt för ett barn. Du kan också hjälpa vidare – ibland är det just det som gör hela skillnaden.
Hos oss finns stödgruppen Kastanjen – en trygg plats där barn får möta andra i liknande situation och sätta ord på det svåra. Men för att de ska komma hit behöver någon först våga se dem. Vår önskan till dig och till hela samhället: Hjälp oss göra skillnad. Våga uppmärksamma barnen.

Att nå fram till varandra, när vi exempelvis tycker olika, har olika behov, när någon inte mår bra eller har en beroendeproblematik gör det svårt att kommunicera! Kommunikation som sker på ett konfliktfyllt sätt, vilket inte är ovanligt vid beroendeproblematik, skadar relationer över tid. Båda parter kanske klandrar och skuldbelägger den andre. Det är inte heller ovanligt att många faktiskt slutar att helt prata/kommunicera med varandra.
Hjärnans funktioner påverkas negativt av ett aktivt substansberoende. Bland annat minskar den kognitiva förmågan vilket gör att det andra säger lätt tolkas fel och missuppfattas. Som anhörig bör man därför undvika att ta upp viktiga frågor när den närstående är inne i ett pågående missbruk, eller när personen visar tecken på ilska, frustration, stress och så vidare. Att försöka kommunicera vid dessa tillfällen leder ofta till en besvikelse över att ens intentioner inte når fram och i stället riskerar man att nya konflikter uppstår eller fördjupas.
Ett sätt att kunna nå fram till varandra är att lyssna. När vi lyssnar ger vi den andra personen möjlighet att uttrycka sina känslor, tankar och upplevelser vilket gör att vi får en bättre förståelse av dennes behov och önskemål. ”Lyssna på det sätt som du vill att någon ska lyssna på dig” är ett tips. Så prova att ställa öppna frågor med nyfikenhet och intresse, nästa gång du hamnar i ett svårt samtal med din närstående och se vad som händer.

På Norrköpings kommuns nya föräldrawebb  hittar du tips för dig som vill prata med unga om alkohol och droger.

Det kan lätt bli missförstånd i kommunikation mellan oss människor. Kommunikationen kan försvåra då vi har olika sätt att kommunicera. Många av oss säger inte rakt ut vad vi tycker, vill och menar. Mycket av vår kommunikation sker "mellan rader" och är underförstått. Då kan det vara svårt att ta in och processa informationen och veta vilket av det som sägs är viktigt och varför!?
Då hen ofta ser och hör alla detaljer kan det vara svårt att få en helhet. Detta tar mycket energi för autistiska personer, det blir lätt missförstånd vilket i sin tur kan leda till att personen känner sig missförstådd, obekräftad och utanför. Detta kan vara svårt att bemöta då vi ser saker utifrån olika perspektiv.
Vid samtal är det av stor vikt att stanna upp och lyssna, vad säger personen och vad är det hen vill och behöver, ofta är autistiska personer raka och ärliga utifrån vad de upplever, ge tid, bekräfta och sen förmedla det du vill utifrån den personens förmåga. Ofta har autistiska personer hög intelligens. Att vara tydlig, saklig och konkret i kommunikationen kan underlätta. Var nyfiken, vad kan jag lära mig av den jag möter. Håll koll på dina känslor som ofta påverkar dig i ditt bemötande.

Kognition handlar om hur vi uppfattar vår omgivning, oss själva och andra. Svårigheter med minnet, liksom nedsatt koncentrationsförmåga, påverkar våra kognitiva förmågor. Vid kognitiv sjukdom kan man få svårt att hitta och förstå ord. Det gör att det är lätt att tappa tråden då man vill berätta något. Det blir också svårt att förstå om ens samtalspartner pratar för fort. Orden måste få tid att ”landa”, för att man ska hänga med i samtalet. Många personer som lever med kognitiv sjukdom är medvetna om de här svårigheterna och känner sig ofta utanför. Att tystna i sociala sammanhang är vanligt. Som anhörig delar man oftast minnen tillsammans med den som är sjuk, vilket kan underlätta kommunikationen. För personen med minnesproblem är det viktigt att få prata om sådant man känner igen. Det hjälper en att bibehålla sin identitet och självkänsla och ger en förankring till det liv man tidigare levt.

Våra samtal bygger oftast på frågor och svar. För att underlätta kommunikationen med en person med kognitiva svårigheter, bör man undvika att ställa en massa frågor, utan istället tillämpa en mer berättande samtalsmodell, där man anknyter till personens liv och egna erfarenheter. Att få prata om vardagliga samtalsämnen och det som ligger en varmt om hjärtat, är ofta mer stärkande och betydelsefullt än att prata om sjukdomen och svårigheterna den innebär. Att vara ”här och nu”, beredd på att lyssna och ge den tid som behövs, är framgångsfaktorer för samtal vid kognitiv sjukdom.