Är det så att vi förundras över höstens färgprakt lika mycket varje år - eller säger vi " I år är det speciellt vackert?" Jag vet inte men jag tänker att hösten och dess färger kommer tillbaka med viss regelbundenhet och så sker också med de förändringar som vi människor och våra företag och organisationer går igenom med nästan samma regelbundenhet...

Jag är med i ett nätverk med (idag!) mestadels f.d personalchefer och vi konstaterade sist vi sågs att nu hade vi uppnått den där aktningsbara åldern av de som hade varit med om det mesta förut. Vi var nu de som sa, "ja,ja det där har vi provat förr eller det kommer aldrig att fungera". 

Vi skrattade åt oss själva men senare när jag reflekterade över det hela insåg jag att jag önskade att jag lyssnat lite mer på de som sa så när jag jobbade som mest med förändringar i min roll som personalchef. Inte för att vi inte skulle förändra utan mer för att lyssna o lära av deras erfarenheter och  få med dom på förändringståget lite snabbare.  Förändring eller utveckling är oundvikligt - det är sättet som den genomförs på som avgör resultatet. Ett sätt att skapa delaktighet är att arbeta med Förändringens fyra rum och Open Space som hjälp för att skapa både trygghet och effektivitet i förändringsprrocessen.

Annars funderar jag mycket över att allt skall gå så fort i dagens näringsliv - måste det verkligen det? En av mina deltagare i ett ledarutvecklingsprogram sa " Vi pratar inte längre om 5S - vi har 6F - fort fort,fel fel, fan fan" :o)

Inte vet jag men jag tror inte att det behöver gå så fort alltid, att vi behöver tänka till och reflektera mer än vad som sker idag  - men kanske det också är en effekt av åldern... 

Härliga hösthälsningar och god läsning önskar jag dig

Eva P Svensson

P.S När jag slog upp GP idag möttes jag av rubriken Stressjukdomar ökar alarmerande och "vi har hamnat i ett cyniskt arbetsliv där färre skall göra vad flera har gjort - och lite till. Och ingen vill se konsekvensen". Mer aktuellt alltså än vad jag refererar till längre ner i nyhetsbrevet - och änmer aktuellt och viktigt att ta på allvar!

Det är ett uttryck som jag ofta återkommer till, om du samlar hela systemet i rummet så finns lösningen där. Men det behöver inte alltid vara så stort - i en  grupp av människor så finns så mycket klokhet och visdom, en av deltagarna i den ledarutbildning som jag precis har genomfört sa appropå förändring "Det som alltid har varit har aldrig funnits" som svar till de som tycker att det skall alltid vara som det alltid har varit.. för det har ju inte funnits eftersom förändring sker hela tiden. Kloka tankar! 

Arbetsliv - Arbets-o-liv?

Vad är det som gör att många av mina vänner har stressrelaterade symptom från sitt arbete?

I maj stod det att läsa i GP om 90-talisterna som börjar visa tecken på ohälsa från arbetslivet. (och idag den 21 oktober) står det om 70 och 80-talisterna!). De jag talar om är 50-talisterna. Det är ingen nyhet att det är en åldersgrupp som rusat in i den berömda väggen. Oavsett ålder - det är något som inte är friskt och hälsosamt i vårt arbetsliv! Men hur stort är mörkertalet – de som inte är eller har varit sjukskrivna? De som går till jobbet med alla stress-symptom man kan ha, de som lojalt jobbar på och inget säger med rädsla att hamna ute i kylan?

Det är tankar som slår mig när jag reflekterar över mina vänners arbetssituation. Jag hör också garvade sjuksköterskor som av sina chefer uppmanas att ljuga – eller åtminstone inte berätta sanningen för anhöriga om hur vården bedrivs. Där de själva får prioritera och prioritera bort grundläggande arbetsuppgifter för att det inte finns tillräckligt med resurser/tid.  Allt för att det skall sparas och effektiviseras. Hur kollegor inte vågar säga något, ofta ensamstående mammor som är beroende av chefens godtycke för att få ett extra övertidspass för att få ngra extra kronor. Om anställda konsulter på stora byråer som jobbar gratis på kvällarna för de kan inte ta ut arbetstiden på sina kunder för de har prissatts med för hög timpenning. Som själva skall dra in kunder och samtidigt leverera.

"Varför är det på detta sättet" – sa Astrid Lindgrens rumpnissar, och det är fortfarande en bra fråga! Arbetet har kommit att betyda mer och mer för oss, vi identifierar oss med vårt yrke, vad vi gör mer än vad vi är som personer. Status, prylar, personlig utveckling. Många har kommit långt på Mashlows behovstrappa i form av att arbetet skall ge personlig utveckling och det är många som inte längre arbetar endast för att få mat för dagen, trygghet och försörjning. (Jag inser att detta kan verka provocerande i en tid med hög arbetslöshet och det är inte den problematiken jag vill belysa med detta inlägg.)

Modetrend

I en tid då den nya modetrenden verkar vara att alla skall få söka om sina jobb har det smugits in en tystnad, en smygande förlamande rädsla som gör att ”man jobbar på” och vågar inte berätta hur det verkligen är, hur det känns och upplevs.  Av rädsla för att inte räcka till, bli åsidosatt, inte duga tystnar protesterna.  Och vad händer då? Jo, det som inte hörs finns inte. Om rösterna tystnar, ingen berättar hur det är, ingen är lyhörd nog att fråga, att vara uppmärksam på hur det står till. Ja då fortsätter det bara.

Angående den modetrenden (söka om sina jobb) så undrar jag vem som hittade på det? Någon efterkalkyl kan näppeligen inte ha gjorts, en sån röra, oro, förvirring, produktivitetsförlust har jag sällan stött på. Sen undrar jag hur kompatibel den är med LAS (lagen om anställningsskydd) men det är en annan historia.

Men förvirringen som uppstår – vacuumet över att inte veta vart man hamnar, vilken ny roll jag får etc skapar ju som sagt en flit och ”lojalitet” som byggs på rädslor och skapar ohälsa. Tystnaden råder och företagsledningarna fortsätter med kvartalshysterin.

”Vi måste höja våra röster för att höras”.

Vad är receptet då? Det finns ingen entydig medicin, men jag önskar att rösterna började höras, att man börjar våga säga sin röst utan risk för repressalier, att man i organisationerna öppnar upp för en ärlig och öppen dialog där man bjuder in till samtal och åtgärder för att ta tillvara den kunskap och potential som finns bland alla engagerade medarbetare som verkligen vill göra sitt bästa och ett bra jobb. 

Öppna processer

Inte förvånande för er som känner mig är väl att jag förordar öppna processer som både engagerar och tar tillvara på den kompetens som finns i organisationen. Open Space Tecnhology (OST) är en sådan process, att arbeta med att skapa/utveckla en sund och långsiktigt hållbar företagskultur där medarbetarnas och företagets värderingar möts genom Culture Transformation Tool (CTT) är ett annat sätt. Sätten är många bara viljan finns.

Det blir alltid som man tänkt sig....?

Ja så säger ju en känd föreläsare, men ibland undrar jag...

Igår den 20 oktober var det internationella hälsa och balansdagen. En dag att fokusera på vad som är viktigt för dig och din omgivning för att du skall känna att du är i balans. Att ha goda samtal, göra saker som är betydelsefulla, följa dina inre behov... det kan vara aktiviteter som är viktiga.

Min plan var att jag skulle rida min nya häst för en tränare som vi rider för ibland men den tanken gick över... Hon och jag (hästen alltså) hade nämligen en synnerligen livlig (!) debatt förra helgen om vilket håll vi skulle rida, jag ville åt ett håll hon ville inte lämna stallet...Gissa vem som förlorade? Jo jag så klart, den diskussionen slutade med att jag just nu skriver med pekfingervalsen för jag har båda ringfingrarna i bandage! Och det för att jag försökte hålla mig kvar och tvinga henne åt det hållet jag ville. Det lyckades naturligtvis inte - du vinner inte en match mot 600 kg häst.  

Så vad blir lärdomen av detta då? Jo jag tänker som så att det är just det - när det är motstånd skall jag inte kämpa, oavsett om det är på hästryggen eller i vardagslivet. Det finns alltid ett annat sätt, att jobba smartare, att samverka och lyssna in istället för att hålla fast och trycka på. Inte alltid lätt när man är envis som jag men mer rätt tror jag. Då blir det mer balans och hälsosammare oxå! 

Hur hälsosam är din organisation/företag? Inom Genuine Contact Program har vi en modul som handlar om organisatorisk hälsa och balans - ett sätt att gemensamt undersöka vilka friskfaktorer som finns på arbetsplatsen och vad som gör ett livsbejakande klimat för just er.

En arbetsplats där medarbetarna mår bra presterar också bra och skapar långsiktigt goda resultat! Hör av dig så berättar jag mer!

Tills dess att vi ses eller hörs önskar jag dig en härlig höst med dess fantastiska färger!